Jag är ute och går bland blöta, guldbruna löv. Det luktar höst och känns väldigt vackert. Inte en endaste varelse syns till och jag kan inte bestämma mig för om det är kusligt eller fridfullt. Men om jag stannar, står helt still och lyssnar riktigt noga kan jag höra ungdomligt skratt från skridskobanan, små möss som prasslar i periferin och bilar som susar på vägen. Jag älskar känslan av trygghet. Aldrig är man helt ensam. Nu ska jag gå hem med min kalla näsa och lägga mig i ett bubbligt skumbad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar