Skräckblandad förtjusning

Jag ligger i mammas säng och försöker andas ut och tänka att det är helg... Hela eftermiddagen har ägnats åt intervju med Hemmets journal och telefonintervju på högtalaren med BBC. Det var pirrigt och svårt att prata engelska i nästan en timme och kvinnan vi pratade med var väldigt teatralisk och blev berörd efter allt vi sa. Hon ville ha ingående information om allt och på tisdag vill hon att vi ska vara med via telefon direkt i radiokanalen.

Allt är som i en osann verklighet. Det är blurrigt, konstigt och snart känner jag att jag behöver klamra mig fast vid den lilla verklighet från hur det var innan som finns kvar. Att mitt nya jobb kommer mitt i allt det här är oerhört svårt. Jag försöker sätta mig in i mina arbetsuppgifter, lära känna mina kollegor och elever och suga in all ny kunskap jag bara kan. Men... Varje morgon tvingar jag ögonen att öppnas och kämpar mig till jobbet, som jag ju egentligen tycker är jätteroligt!

Tittar på Aftonbladets klipp. Ser att okända människor skrivit om oss i sina bloggar. Upptäcker nya reportage och artiklar i Kroatien, Ungern, China, Frankrike, Polen, Norge. Den här mediastormen kommer att blåsa över, men just nu är det en känsla som jag nog skulle vilja kalla skräckblandad förtjusning.