Att förstå sig på livet

Det sägs att livet går vidare när man upplevt något hemskt. Att med tiden läks alla sår. Att det onda går över en dag när man minst anar det. Kanske är det så. Men att man blir starkare och mer rustad för livet är inte sant. Det stämmer inte alls. Man blir bara mer skör, mer rädd och på sin vakt, otrygg och liten. Jag undrar ibland om livet skadat mig så hårt att jag aldrig någonsin kommer kunna skratta igen från hjärtat, eller känna det där bubblet av lycka för småsaker. Men så plötsligt från ingenstans får man ett värmande ord, ett skratt, en kram eller en puss. Det är nog det som är livet. Att det går upp och ner... För att kunna vara riktigt glad kanske man måste veta hur det är att vara riktigt ledsen. Inte gör det mig starkare och inte läks alla sår. Jag vet det för att det känns. Men jag känner, därför lever jag. Och det är ju ett bra tecken. ♥