Jag sitter i soffan och pratar med min biologiska mamma och systrar via Skype. Lin är där hos dem i Indonesien. Tänk så konstigt... Där sitter hon bredvid kvinnan som bar på oss i 9 månader.
Jag kan på ett helt annat sätt nu sätta mig in i hur svårt beslut det måste vara att lämna bort sitt/sina barn. Det måste vara hemskt. Jag får ont i hjärtat av tanken att behöva lämna bort min lilla flicka som växer och frodas i min mage just nu. Det är mitt barn. Min mage växer i takt med bebisens utveckling och jag har tillsammans med min man skapat en människa. Aldrig vill jag skiljas från dig lilla knyte.
Vi gråter allihop. Jag vet egentligen inte varför jag gråter men jag känner mig liksom överväldigad av kärlek och tacksamhet. Tänk vad hon gick igenom. Tack Maryati. För det liv du gav mig.
- Posted using from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar