Status

Hur fint är det inte när ens vänner skickar små sms/mail som nedanstående eller långa peppande sms som får mig att bli alldeles varm inombords! Orkar inte ses eller prata för tillfället, men är så tacksam att jag har så många fina människor runtomkring som bryr sig! Mamma och Matte turas om att vara hemma hos mig och igår kunde Matte jobba hemifrån i stort sett hela dagen. Så skönt! Jag känner mig svag, otroligt trött, huvudvärk, allmänt "sjuk" och så oro på det. Inatt hade jag dessutom riktigt täta sammandragningar och vad vi fått veta måste vi vara vaksamma, för det kan vara så att kroppen säger ifrån. När det gäller havandeskapsförgiftning kan det nämligen vända fort och om de inre organen påverkats för mycket kan det utvecklas kramper (liknande epilepsianfall) HELLP heter det, och kroppen reagerar då kraftigt - nu måste bebisen ut! Allt kan också smyga sig på under en längre tid och symtomen ökar sakta. Ibland märker man inget själv utan blodprover visar hur pass allvarligt läget är och då bedömer läkarna om förlossningen måste sättas igång eller om man "plockar ut" bebis med kejsarsnitt. Lömskt och otäckt att inte veta! Mina värkar avstannade i alla fall imorse och under CTG (kontroll under 20-30 min då man mäter bebisens hjärtljud och mammans eventuella värkar) på lasarettet i förmiddags hade jag inga alls. Åh. Vill så gärna känna ett inre lugn men jag får nog kämpa lite till med att hitta det tror jag. Havandeskapsförgiftning, hur läskigt låter inte det liksom? Jag surfar runt på nätet och läser den ena otäcka historien efter den andra. (Vet, man ska inte läsa...) Samtidigt är det många som skriver att de haft havandeskapsförgiftning och för dem har allt gått bra! Måste fokusera på deras versioner. Det är strikta order från läkarna nu. Ingen tv, inga utflykter, ingen stress! Jag måste vila i mörka och svala rum. Det känns tryggt att de har koll på mig. Alla läkare och sköterskor som vi träffat har varit så otroligt trevliga och omhändertagande! Jag har fått lämna massor av prover och göra diverse tester. Eftersom jag har tunna blodkärl har de fått sticka om mig flera gånger, vilket resulterat i att jag just nu har hela SJU ömmande nålstick i både armar och händer. Det kommer liksom inget blod. Aj! Fast, det är inte hela världen... Bara allt blir bra!
Idag fick jag en blodtryckssänkande medicin som förhoppningsvis ger effekt på mitt höga tryck som bara stiger och stiger... I bipacksedeln står det att medicinen kan påverka fostret och det oroar mig lite. Jag vill veta hur det kan påverka? Matte ringde ikväll till både sjukvårdsupplysning och förlossning men ingen kan svara på frågan! De säger bara att vi kan lita på att medicinen är säker. Jo jag förstår att inte läkaren hade skrivit ut något som är farligt, men man vill ju ändå veta vad som menas med att det KAN påverka bebisen. Eller hur vill man veta det?
Jaja nu får jag hur som helst inga svar på mina frågor och medicinen är intagen. Lika bra att lägga benen högt och försöka sova... Godnatt!

Lite suddigt, vet inte varför det blir så...