Tänk. För exakt fyra veckor sedan lades jag in på förlossningen. Fylld av spänning, oro och förväntan. Ett dygn och fem timmar senare kom hon. Vår Isabella. Det första vi såg var förstås allt hennes hår på huvudet, sen de stora ögonen. Jag var i chock en lång stund innan jag kunde förstå att hon faktiskt var här. För varje dag som går blir jag nu bara mer och mer medveten om mina känslor, fylld av kärlek till denna lilla varelse. Aldrig någonsin trodde jag att man kunde känna såhär stort för någon så liten. Det är fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar