Det är fantastiskt att få äran att vara mamma. Tänk att jag sitter här med vårt lilla knyte i min famn. Hon är helt ljuvlig. Jag älskar Isabella så att det nästan gör ont och ibland gråter jag av lycka. Men... Det finns en annan sida som man sällar pratar om. Hur rädd man är hela tiden. Hur trött man är av alldeles för lite sömn. Hur otillräcklig man känner sig när ens bebis bara gråter och man inte vet vad man ska göra. Hur ångesten oftast kommer smygandes på natten. Hur skönt det är när hon sover, eller någon tar henne på promenad så att man kan få egentid.
Den fysiska biten är också jobbig. I veckor (månader) kan man ha väldigt ont efter förlossningen. Man blöder. Brösten värker och om man har otur att få mjölkstockning då är det faktiskt väldigt synd om en. Det är mycket svett. Dofter som är rätt onödiga.
Ja, puh. Tro inte att jag är otacksam eller önskar något annat, för så är det inte. Men den osminkade sanningen är också en sanning som det inte pratas så mycket om.
6 kommentarer:
Jättefin bild på dig och Bellis! Du ser fräsch ut, jättesöt!
Tack Lou ;)
Så sant...men du är så vacker och hade jag inte vetat om Isabella så hade jag aldrig gissat att du precis fått barn. Och när jag ser mig i spegeln så skulle jag aldrig gissa att vår prins blir 4 år om ett halvår... Hm. Puss till er båda som är lika fina! / C
Ååh tack! Puss
Äntligen en bild på er båda! Så fantastiskt vacker du är! <3 (ja lillan också naturligtvis!).
Ja du vet ju, när Milton föddes grät jag hela första veckan. Trodde att jag begått ett stort misstag! Att jag aldrig skulle klara att vara mamma och uppfostra ett barn. Scary. Nu fyller han ju snart fem och är världens bästa unge. Förstås :)
Puss på er hjärtan!
Ja tänk så fort tiden går... Jag minns när Milton föddes, hans hår stod rätt upp :)
Tack snälla Elli!
Hörs i veckan.
Puss o kram
Skicka en kommentar