(Obs för ett gnälligt inlägg!)
Ni anar inte hur tuff den här lilla bruden är. Hon vet verkligen vad hon vill. Hon har som ny vana att vilja äta minst 3 gånger på natten (förut var det två) och mellan gångerna gnäller, skriker och sprattlar hon. Klockan 05 vill hon gå upp. Alltid samma tid. Matte och jag försöker hjälpas åt på helgerna, men Isabella är bestämd. Känner hon inte för pappa så gallskriker hon. Gallskriker. Hysteriskt. Han får fortfarande inte lägga henne. Jag har tur om det går på nätterna. Annars är det jag som får ligga och klappa, lyfta, gå omkring, sjunga, vagga, amma. Behöver jag tala om hur trött jag är? Isabella har börjat välja bröst också. Visste inte ens att bebisar fattar sånt? Isabella gör i alla fall. Erbjuder jag det ena skriker hon och blir tyst först när jag erbjuder det andra. Om mjölken rinner för fort biter hon tag och sliter sen bort huvudet åt sidan. Ja, alltså. Om jag hade kunnat vråla rätt ut som en skadad varg hade jag gjort det. Men det går ju inte. Istället försöker jag vara förstående. Det är ju en bebis med tänder på G. Jag ler, pussas, gullar, gosar och infinner mig i ledet av trötta småbarnsföräldrar. Men åh. Måtte det bli bättre tider snart. Snart.
2 kommentarer:
Åh, som jag känner igen precis allt som du skriver! Kram Camilla och Joel
På sätt o vis skönt att inte vara ensam ;)
Skicka en kommentar