Igår kände jag mig så fruktansvärt ledsen. Det är svårt att vara glad och positiv när man inte får tillräckligt med sömn... Hela natten och dagen kämpade jag med en grinig Isabella som inte vill (eller kan) sova. Snart har det gått 2 månader med alldeles för lite sömn. Jag skulle tro att jag sover mellan 2-4 timmar/natt sammanlagt. Inte sammanhängande, sammanlagt. Det är så oerhört tufft och jag vet faktiskt inte hur länge till jag kommer orka ha det såhär. Jag har funderat på att åka hem och sova hos mamma några nätter, men Isabella är verkligen så beroende av mig. Hon är "mammig" fortfarande (även om det blivit mycket bättre) och har stenkoll på var jag är hela tiden. Jag kan bara inte lämna henne. Särskilt inte när jag vet att hon är så orolig och att det bara blir ännu värre om jag inte är nära. SUCK.
Matte kom hem med vita peppiga tulpaner till mig igår. Tittar man noga så spricker de lite i rosa toner, så himla fina och jag blev så glad! Han var väldigt noga med att jag skulle sätta dem i iskallt vatten och behålla dem i plasten minst en timme, haha. Då håller de sig längre, hade han fått veta.
Vi bestämde oss igår kväll för att möblera om i sovrummet och se om det kanske hjälper Isabella att sova bättre, bryter "det onda" liksom. Äh, vad vet vi... Men värt att prova. Faktiskt har Isabella sovit lite, lite, lite bättre inatt. Hon har fortfarande vaknat varje timme men inte skrikit så som hon brukar. En gång skrattade hon till och med! (?) Idag har hon sovit bra över dagen! Jag har fortfarande fått kämpa rejält, och blivit riktigt svettig i armhålorna vill jag lova, men lyckades faktiskt få Isabella att sova 1 h och 10 min på förmiddagen, 2 h vid lunch och 30 min på eftermiddagen. Hur bra som helst! Rekord! Klockan 19 började vi läggningsrutinen med bad, ny blöja, pyjamas, mat, sång, pussar och sova. Nu är klockan 22 och vi har varit inne hos henne 6 gånger (!!?) hittills och buffat och sjungit... Det är så synd om henne för man ser hur trött hon är men något stör och oroar henne... Åh! Det går verkligen upp och ner det här. Ena dagen tänker jag att det här är bara en fas och eftersom jag sänkt alla krav och måsten så kan jag gå omkring här hemma och vara trött hela dagen om det är så. Men sen tänker jag att jag inte vill vara trött (och hemma) jämt. Jag vill vara pigg, glad och hitta på saker! Imorgon ska vi träffa det här "sömnteamet", som förhoppningsvis kan hjälpa oss. Håll tummarna!
Vi bestämde oss igår kväll för att möblera om i sovrummet och se om det kanske hjälper Isabella att sova bättre, bryter "det onda" liksom. Äh, vad vet vi... Men värt att prova. Faktiskt har Isabella sovit lite, lite, lite bättre inatt. Hon har fortfarande vaknat varje timme men inte skrikit så som hon brukar. En gång skrattade hon till och med! (?) Idag har hon sovit bra över dagen! Jag har fortfarande fått kämpa rejält, och blivit riktigt svettig i armhålorna vill jag lova, men lyckades faktiskt få Isabella att sova 1 h och 10 min på förmiddagen, 2 h vid lunch och 30 min på eftermiddagen. Hur bra som helst! Rekord! Klockan 19 började vi läggningsrutinen med bad, ny blöja, pyjamas, mat, sång, pussar och sova. Nu är klockan 22 och vi har varit inne hos henne 6 gånger (!!?) hittills och buffat och sjungit... Det är så synd om henne för man ser hur trött hon är men något stör och oroar henne... Åh! Det går verkligen upp och ner det här. Ena dagen tänker jag att det här är bara en fas och eftersom jag sänkt alla krav och måsten så kan jag gå omkring här hemma och vara trött hela dagen om det är så. Men sen tänker jag att jag inte vill vara trött (och hemma) jämt. Jag vill vara pigg, glad och hitta på saker! Imorgon ska vi träffa det här "sömnteamet", som förhoppningsvis kan hjälpa oss. Håll tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar