söndag 12 januari 2014

Mjölkallergi


Vi misstänkte det, men har slagit bort tanken länge. De högljudda magproblemen - raparna och fisarna, blev bättre med Minifom och Semper, men så kom ju ett bakslag. I över en månads tid har våra nätter nu varit fruktansvärda. Isabella vaknar flera gånger (en gång varje till varannan timme) och skriker. Jag håller på att tappa bort mig själv på grund av den dåliga sömnen. Orkar inte göra mig i ordning om vi ska någonstans, glömmer bort saker och att städa vår (för tillfället) oerhört ovårdade lägenhet finns det ingen motivation till... Det enda jag bryr mig om är Isabella. Att hon ska må bra, få tillräckligt med sömn och mat och inte ha ont. Vi kämpar med alla dessa tre saker. Hon vägrar sova mer än 3 x 20 min på dagarna, OM hon somnar. Vi måste kämpa för att hon ska komma över den där 20-minuters gränsen. Hårt måste vi kämpa. Gå omkring, buffa, sjunga, klappa, gå ut med vagnen eller köra runt med bilen. Det här med att "mamma sov när bebis sover" är helt uteslutet. Om vi lyckas få henne att somna om efter 20 minuter så sover hon en timme ungefär. Men bara ett av de tre sovpassen. Hon verkar inte bli mätt på bröstmjölken  heller och smakportionerna vi ger är än så länge för små för att mätta. Därför har vi börjat med ersättning, mjölkfri. MEN, hon har panik varje gång vi ger henne mat eftersom att hon ser flaskan som sin värsta fiende. Hon fäktar, slår och skriker. Det har  dock blivit något bättre, men hon dricker bara lite om hon dricker överhuvudtaget. 
I några dagar har vi nu varit bortresta hos farmor i Fritsla. Nätterna har varit så jobbiga där också...  Skrik, tårar och gnäll. Isabella vill ligga nära. Om hon inte får det så skriker hon. Gallskriker. När hon legat nära en stund blir hon varm och vill ligga själv, men får panik efter en stund då hon inser att hon inte längre har en trygg famn att kura i. Då måste vi lyfta upp henne igen och gå omkring en stund så att hon kan somna om. Sådär håller det på. Bvc tycker nu att vi, jag, ska prova mjölkfri mat ett tag för att se om det blir bättre. Det är ganska svårt, trots bra produkter i butik. Men vi gör det ett försök. Jag köper havremjölk och mjölkfritt. Vad som helst, bara nätterna blir bättre. Jag behöver verkligen sömn... Vi har fått många tips om att låta Isabella sova ute ensam i vardagsrummet, att natta henne i egen säng, lägga henne tidigare/senare, bada, ha rutiner, få henne riktigt mätt. Vi har provat det mesta. Jag är extremt emot alla "ignorera-ditt-barn-låt-det-skrika-sig-till-sömns"-metoder. Vi har dock provat den här 5-minuters metoden en gång, men det gick bara inte.Det skär i hjärtat på mig och jag tror visst att det skadar barnet! Om inte fysiskt så själsligt! Jag vill inte att mitt barn ska få onödig ångest eller känna att jag överger henne. Nä usch. Matte och jag är överens om att ge Isabella det hon behöver. Ja... Om vi bara kunde förstå vad som är fel då... Om några veckor ska vi få träffa läkare för undersökning, göra pricktest och sånt. Tillsvidare lever vi som mjölkallergiker. 

3 kommentarer:

daino sa...

Jag vet precis hur jobbigt det är!! Provade också mjölkfritt ett tag, men det enda som hände var att Rasmus skrek än mer för att han inte blev mätt för att han vägrade den mjölkfria ersättningen. För oss släppte det när han fick börja äta mer mat. Slutade amma ungefär då och han började plötsligt vägra flaskan så det fick bli mat, men det funkade hur bra som helst! Hoppas mjölkfritt hjälper er iallafall! Och jag håller med dig till 100 % om att inte låta henne ligga ensam och skrika...

daino sa...

Jag vet precis hur jobbigt det är!! Provade också mjölkfritt ett tag, men det enda som hände var att Rasmus skrek än mer för att han inte blev mätt för att han vägrade den mjölkfria ersättningen. För oss släppte det när han fick börja äta mer mat. Slutade amma ungefär då och han började plötsligt vägra flaskan så det fick bli mat, men det funkade hur bra som helst! Hoppas mjölkfritt hjälper er iallafall! Och jag håller med dig till 100 % om att inte låta henne ligga ensam och skrika...

Falk sa...

Åh TACK Åsa! Känns skönt med stöd och pepp. Hoppas också innerligt att det hjälper nu...! Kram till er <3