8 månader

Om exakt en vecka blir vår lilla tjej 8 månader! Alltså. När hände det att hon blev så stor? Jag vet att jag skriver det varje månad, men seriöst... Det känns lite sorgligt på ett sätt men underbart på ett annat. Det blir liksom bara roligare och roligare allting! Isabella är så mysig nu, vill sitta och kura i min famn på dagarna och ofta lägger hon huvudet mot min axel och gosar riktigt in sig. Det är så underbart!
På bara några dagar har Isabella äntligen lärt sig att äta rejäla portioner nästan varje gång och hon visar tydligt, sätter upp handen som i ett "stopp" och gör ett grymtande ljud, när hon inte vill ha mer eller om det är något hon inte gillar. Välling funkar inte riktigt. Därför ammar vi fortfarande på nätterna och tidig morgon men ingenting under dagen. Det blir mest burkmat och barngröt just nu. Favoritmaten är fortfarande spagetti och köttfärssås och efterrätt Nestlés bär. Till mellanmål idag blev det rån med leverpastej som hon älskar!

Isabella reser sig mot saker (typ allt) och kryper omkring överallt i en väldans fart. Hon kan stå själv i några sekunder och tror själv att hon kan gå. Flera gånger har hon försökt ta några steg utan hjälp och innan vi har hunnit fram har hon ramlat och slagit sig. Varken jag eller Matte är så värst pjåkiga om hon slår sig lite grann men det är Isabella själv. Hon kan vråla i timmar (typ) och snyfta ännu längre om det inte går som hon vill. Det behöver inte ens handla om att hon slagit sig. Hon förstår mer och mer vad man säger. Om jag t ex frågar "Vill du ha vatten?" så gapar hon. Idag frågade jag "Var är ankan?" Då kröp hon glatt bort och hämtade sin rosa badanka (favoritleksaken.) Jag blev så glad och tjöt "JA!" Då blev hon rädd istället och började gråta. Åh. Isabella testar rösten mycket, men inga medvetna ord än. 

Hon är lite rädd för dammsugaren och mot människor hon inte känner igen. Eftersom Matte är borta på jobbet och i huset mycket nu så är vi inne i en klängig "mamma-period" igen. Om hon inte ser eller hör mig "ropar" hon efter mig. Annars är hon väldigt duktig på att leka själv och kan ägna långa stunder till att sitta och pilla med nåt, typ studera fransarna eller mönstret på en kudde.

Hon vinkar mycket till allting nu, haha! När någon kommer eller går men också mot leksaker och sin egen spegelbild. Det är så gulligt! Hon har börjat förstå nu att saker inte försvinner om man gömmer dem. Häromdagen hade min mamma en liten tändare som hon tog och gömde i handen för att Isabella inte skulle ta den, men Isabella hann se och satt hur länge som helst och försökte bända upp fingrarna på mamma.

Nätterna är som sagt mycket bättre nu och det är så skönt! Vi fortsätter gå till BUP ändå ett tag till så får vi se hur det blir sen.

Isabella har världens starkaste vilja och hon är redan så tydlig i sitt språk och hur hon kommunicerar med oss. Det är bra och jag blir stolt när jag ser hur målmedveten och envis hon är. Samtidigt krävs det att Matte och jag samarbetar, är konsekventa och tydliga tillbaka om det t ex är något hon inte får ha/får göra. Inte det lättaste alltid, men det bästa för Isabella. 

Sen några veckor tillbaka har vi börjat använda sittdelen och det var succé direkt, då ser man ju allt som händer. Det är inte poppis att ligga still någon lång stund på ett skötbord längre... Häromdagen höll jag på och tramsa och fjanta omkring så mycket för att fånga hennes uppmärksamhet och få henne att ligga still så jag halkade och ramlade pladask ner på golvet.
Nästa vecka ska vi till BVC och det ska bli spännande att se hur mycket hon vuxit sen sist!