I fredags blev Isabella 11 månader... Jag vet att jag skriver det varje månad, men hur är det möjligt att vårt lilla pyre blivit såhär stor?! Titta så stor hon ser ut i barnsadeln. Hallå? Vi försöker njuta av varje dag, men ska erkänna att det svider rejält i hjärtat av tanken att behöva lämna henne på förskolan om bara några veckor. Visserligen kommer hon bara vara där halvtid den här första terminen, men ändå. Åh! Jag tror i och för sig att det kan vara bra för Isabella att vara på förskolan med andra barn och pedagogiska pedagoger, hon är nämligen väldigt aktiv och det är inte alltid lätt att aktivera och underhålla den här lilla vildingen här hemma!
Isabella är verkligen nyfiken och vill vara med överallt där det händer något. Om hon ser en fågel utanför fönstret springer hon fram och pekar och säger "dä"! Om hon hör någon i dörren (eller utanför på gatan) rusar hon till ytterdörren och väntar på att någon ska komma. Om någon kommer blir hon först lite blyg och gömmer gärna ansiktet i min eller sin pappas famn, men det släpper ganska fort.
Isabella är oftast glad och skrattar mycket (helst åt och med sin mormor) men jösses vilket temperament hon har!! Om hon inte får som hon vill, är trött eller hungrig skriker (vrålar) hon för minsta lilla. Det är helt galet vilka toner hon kan ta! (Efter mig...) Hon pratar inte så mycket än, men säger både mamma och pappa nu! Tror dock inte att hon är så medveten om att hon säger det, eller ibland kanske, vet inte!
På tisdag är det två veckor sedan som vi slutade amma helt. Känns både skönt och sorgligt. Första dagarna var tuffa... Både Isabella och jag grät, men jag kände att det var dags. Vänligt men bestämt avvisade jag hennes desperata försök att amma... SÅ JOBBIGT! Men, nu har hon börjat ta napp istället och det är det absolut bästa som hänt! Hon somnar nu utan gnäll, gråt eller skrik och snuttar bara på nappen och somnar. Hon vill fortfarande helst vara nära, nära, nära när hon somnar men sen sover hon ganska bra själv. (Bredvid oss fortfarande.) Som vi kämpat! Fortfarande sover hon inga hela nätter, men inga panikskrik heller utan vill bara att vi "buffar"/klappar lite, sen somnar hon om. En sak som jag märkt är att hon faktiskt sover sämre bredvid mig. Jag förstår inte varför, men det är precis som om hon vill ha koll då var jag är hela tiden, hon klänger och ligger typ på mig. Vi ska prova att jag sover i gästrummet nu ett tag och sen så småningom träna Isabella att sova i egen säng. Vi gjorde ju ett försök för några veckor sen, men det gick inte alls... Den paniken hon fick av att inte ha oss nära var hemsk. Enligt bvc ska man försöka undvika att träna bebisar på att sova själv runt 10-månaders ålder då separationsångesten då är som värst. Så nu tar vi paus och provar om ett tag igen! Vi har slutat gå i terapi på BUP nu, men ska på återbesök i höst.
När det gäller Isabellas mjölkallergi håller vi nu på med ett "smyg-schema", dvs ger lite mjölk i maten varje dag för att se hur hon reagerar. Än så länge har det inte varit några särskilda reaktioner, hoppas att det håller i sig så!
Isabella kan nu peka på sin fot om vi frågar var den är, hon pussas, klappar och hämtar leksaker som vi ber om. I förrgår lärde hon sig att dricka själv ur flaskan. Efter hon druckit säger hon "aaaah" varje gång. Världens sötaste!
Om en månad blir det 1-års kalas och det ser vi framemot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar