fredag 6 juni 2014

Silverfiskar


Jag har upptäckt något riktigt räligt (skånska) i huset! Nämligen silverfiskar. Fy farao vad de är äckliga! Jag tillhör ju kategorin av människor som är oerhört rädd för kryp. Märkligt egentligen för de allra flesta kryp är ju helt ofarliga, men jag är på riktigt jätterädd. Långbenar är värst, sen spindlar (också haft många i huset) och sen silverfiskar! Det är lätt mina tre värsta. Alla har de kvicka ben. Jag hatar det! 
Första gången såg jag bara en silverfisk här hemma. Jag satt på toaletten när jag kände mig iakttagen. Mycket riktigt. Ungefär en meter bort stod den jäveln och glodde på mig med sina stora silverfiskögon. Jag vet att den såg mig för den stod helt still som om den innerligt hoppades att inte bli upptäckt. Jag skrek och drog upp fötterna från golvet. Sen samlade jag mod till mig och tryckte ett ark av toapapper mitt på silverfisken. Den dog omedelbart. Det värsta var att jag fick så otroligt dåligt samvete efteråt! Får alltid det om jag dödar ett kryp... Men den här såg så himla ledsen ut när den dog. Dessutom rann det silver ur den... Åh. Så nästa gång när jag, även denna gång, satt på toaletten och såg en annan mindre silverfisk komma krypandes över golvet låtsades jag inte se den. Jag såg att hen såg mig, men jag tittade bort och lät den krypa omkring och leta hudavlagringar eller vad de nu äter. 
Jag trodde att silverfiskar bara höll till inne på toaletter under kvällstid, därför försökte jag undvika att gå in dit när mörkret kom. Fast ibland var jag ju tvungen, men då lät jag dem bara vara och tänkte att de gör ju inget ont. Men sen upptäckte jag dem i sovrummet, i Isabellas rum, i köket och i hallen! Åh nej, de ska inte få ta över vårt hus! Mitt dåliga samvete var nu som bortblåst. Varenda silverfisk jag såg mördade jag kallblodigt... Det blev som ett "mission". Jag hade bara silverfiskar i huvudet. Jag började drömma om dem på nätterna. De gav igen, attackerade mig, hade huggtänder och detta skapade sådan otrolig ångest ska ni veta!
Därför blev jag så lycklig när jag hittade en sida där de sålde röd cederolja som man bara kan spruta lite på listerna och golven så kommer inte silverfiskarna fram. Man behöver inte döda, de struntar bara i att komma när de känner doften. Skönt! I flera veckor har jag nu använt oljan, kanske en gång i veckan, och inte en enda silverfisk har synts till. Ha!
Jag-Silverfiskarna, 1-0.

1 kommentar:

Lou sa...

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA